Ur min babyvinkel
Mamma, jag ser, hör och jag känner. Du underskattar min förmåga att känna sorg, medlidande eller glädje. Du underskattar min förmåga att förstå vad det är som händer. Du tror att jag är för liten för att koppla ihop ett pussel. Du har rätt på ett sätt, jag förstår inte riktigt vad eller varför det sker, men jag kan känna en stämning, bra som dålig. Jag kan känna när du är glad eller ledsen. Ibland tror du att du skyddar mig genom att osynliggöra. Jag låter dig tro det, men jag känner det du känner.
Jag vill omfamna dig, visa dig att du är trygg med mig. Jag är dock alldeles för liten för att lista ut hur jag ska göra. Jag blundar och tänker på hur jag slår armarna om dig med vingar jag lånat av en duva. Vingar fyllda av kärlek och ömsinthet. Här finner du fred och låt dig känna att det är ok att bli omhändertagen av mig. Min kärlek till dig är större än världens.
Jag har blivit äldre och du har givit mig verktyg och livsperspektiv som många andra saknar. Jag har idag funnit riktiga vingar och jag omfamnar dig på riktigt nu, inte bara i mitt hjärta.
Igår var Mors dag, men för mig är alla dagar min Mammas Dag.
Världens barn
Jag sitter just nu på golvet och tittar på min skiss. Jag målar en tavla med budskap som alla vuxna borde suga in och reflektera över. Barn förstår mer än vad man tror och det påverkar dom mer än vad man kan föreställa sig. Jag är ett sådant barn. Har du varit ett?
Känslan av att måla
Färger, motiv, linjer och budskap. Det ligger en mängd känslor bakom de motiv jag skapar. Inte alla, men de som är personliga och har en djup historia bakom sig.
Många som känner mig vet att detta är min passion. Jag tänkte dela med mig på vilket sätt jag stimuleras av att få måla. Stimulansen är mycket olika beroende på vad det är jag målar, men alla gånger skapar det ett lugn, då koncentrationen på det jag gör är så hög att jag glömmer av allting levande runtomkring. Det blir som en slags flykt från verkligheten och det behöver nog vi alla ibland – fly, en liten stund.
Jag gillar svart och blått. Färger – det säger mycket om oss själva. Jag läste någonstans hur färger påverkar oss. Blått ska tydligen förknippas med lugn och ro, och har visat sig lindra både stress och spänningar i kroppen. Jag har kommit underfund med att jag målar mörka färger när jag vill visionalisera en emotionell börda jag bär på. Oftast är dom mycket, mycket personliga. Jag kan må mycket dåligt samtidigt som jag målar dessa känslor jag bär på, men samtidigt har jag lyckats bearbeta det genom att ta itu med det. Är det blåa mitt lugn och ro?
Jag konfronterar känslan. Man säger ofta att man inte ska hålla inne med jobbiga känslominnen, utan att det är viktigt att ventilera ut det. Det är sant, jag ventilerar gärna på en tom duk. Hittar man ljusare, starkare färger i mina motiv så kan man se att jag också ser ljust på livet, jag har bara valt att idag beskriva de emotionella bördorna. Dom är oftast mycket vanligare hos mig när jag målar, och det handlar nog mycket om vilka erfarenheter som berört oss starkt genom livet. Det kanske låter som att hela mitt liv varit miserabelt men det är inte vad jag vill föra fram, utan jag vill bekräfta människors mindre bra erfarenheter genom att visa dem att man inte är ensam om det. Det kan handla om djupliggande budskap som jag inte uttalar rent konkret, men vi pratar inte om hemska saker som hänt oss. Ibland är det moraliskt fel, och man är annorlunda och avvikande. Det vill man inte vara, därför håller vi oftast tyst om det istället.
Jag gillar också färgen röd. Den har två sidor, kärlek och stark passion, men samtidigt levande blodigt och farlig. Ett motiv, en färg, men två sidor. Det finner man mycket i mina tolkningar.
Samtidigt som jag målar tänker jag oerhört mycket på tanken bakom målningen. Medan jag tänker så skapas nya fotografiska visioner i mitt huvud som kan ändra riktlinje på det jag målar. Det är inte alltid den ursprungliga idén blir det slutgiltiga resultatet, men det är helt okej. Jag låter mina händer vara fria medan jag skapar.
Musik, otroligt väsentlig. Musiken förstärker en känsla. Jag brukar blunda och låta musiken vägleda mina händer i val av färger, i val av pensel och tekniker. Tempot och rytmen har alltså många gånger en inverkan på resultatet. Det syns inte ytligt men jag finner alltid spår av musikens rytm i mina tavlor när jag tittar på dom. Jag har nog aldrig målat en tavla utan att ha musik i bakgrunden. Piano och flöjt är två element som skapar en fors av rytmiska känslor i min kropp som i sin tur når ut i mina fingerspetsar och rör sig i samspel med penseln.
Det här med känslor och tankar när man målar, det är universalt brett. Det jag skrivit nu är en minimal beskrivning av känslan under skapandets process. En viktig aspekt jag kommit underfund med genom de år jag målat är att jag har lärt känna mig själv i mina tavlor – i efterhand. Ibland har jag inte förstått varför jag gjort de val av motiv eller färger, men jag reflekterar och hittar sedan ett mönster. Ibland finner jag mönstret precis efter att tavlan är färdig eller efter flera månaders betraktelse. Det är sjukt hur det fungerar, men jag lär känna mig själv mer och mer medan jag skapar.
Moderlandet
Du är vårt moderland och du bär konturerna stolt på ditt huvud. Färgerna som identifikation för vilka vi är. Detta är vår historia, skapad av våra bröder och systrar som spillt blod för våra konturers uppkomst. Små fotspår lämnar avtryck, de är vår nya generation som ska bevara konturernas existens. Kunskap i all form blir våra verktyg för att göra det starka starkare. Blomman som symbolik för liv. Den lever, den växer, den slår ut sina blad, i moderlandet.
Konstexpert?
Jag och Said hade en liten prat-stund. Han påpekar att han inte kan mycket om konst och sånt, men han gillar det jag gör. Jag förklarar att jag kan lika lite som honom. Jag har ingen stor kunskap om stora eller mindre konstnärer. Jag blir frågad många gånger om jag är bekant med en viss konstnärs verk eller en utställning som ska hållas etc. Tror att folk många gånger kan få för sig att när man sysslar med något så innehar man mycket kunskap och information om själva området. Jag har faktiskt ärligt talat ingen koll alls på sådant. Jag uppskattar bilder/foton/tavlor, allt det där. Jag vet att jag älskar att måla, jag vet att jag mår bra av det och att det ger mig något. Sedan vet jag att när en tavla frambringar en känsla hos betraktaren så är den värdefull. I mina ögon finns ingen bra eller dålig konst. En svart fläck är konst och värdefull, så länge den ger något åt betraktaren. Vi alla är betraktare och vi betraktar utifrån de vi är och vi är olika och ser/känner därför olika. För mig, är det allt man behöver veta om konst. Det ÄR verkligen konst att kunna printa ner en känsla, en tanke, en erfarenhet eller en historia.
När någon beskriver för mig att jag lyckats frambringa en viss tanke eller känsla hos personen, så svävar jag. Otroligt givande. Vilken stimulans! Jag kan inget annat än le då.
When darkness falls
Kreativiteten flödar som mest under kvällen. Dock kan jag tänka så mycket att det till slut gör ont. Det hjälper att hålla för öronen.
Hiding
Min tolkning av Dig
Jag gömmer mig, för jag är rädd för det som definieras som vackert. Jag har sålänge levt i det fula att jag inte kan identifiera mig med det vackra. Dom säger åt mig att lämna det, men jag kan inte. Dom förstår inte att det inte är så enkelt. Det har kommit att bli ett mönster av det ni kallar för det onda. Det här är det enda jag känner till, det är såhär det är. Jag är nöjd, varför kan inte ni vara det? Det vackra är okänt för mig, jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag känner mig trygg här fastän jag känner olyckan pulsera i mig.
My couture religion
Fem viktiga komponenter i mitt liv.
Tro
Kärlek
Musik
Familj/vänner
Kunskap i all form
Klick
http://arazooalibaba.tumblr.com
Idag blir det att stå framför kameran för lite pressbilder. Fotografen Arazoo Alibaba står för klickandet och det är hon som tagit mina tidigare pressbilder. Älskar hennes simpla, clean style. Vi har lite roliga idéer vi ska försöka genomföra så det ska bli spännande!
Varför nöja sig med att vara en kopia när man kan vara ett original?
Jag tycker att man många gånger, rent omedvetet utstrålar signaler om hur man tycker och känner om sig själv. Dessa signaler kopplas ihop med ens självbild och resulterar i vad andra tycker och känner om en. Självbild. Det är ett ord jag ofta tänker på, i olika sammanhang. Det är ett ord jag studerat, forskat om och vill förstärka. Det är ett begrepp som inte enbart definieras som något kommande från ens inre, utan det är också ett värde som andra sätter på oss.
En självbild skapas under människans resa genom livet. Det är responsen vi får av omvärlden på gott och ont. Det fascinerar mig, för det säger mycket om en människa, dennes historia, dennes nutid, dennes framtid.
Självbilden är ett av mina teman jag kommer behandla i mitt stora projekt. Det är en aktuell och väsentlig samhällsfråga. Miljön och kulturen vi kommer ifrån skapar faktorer som genererar tankar och känslor inom oss. Hur vi betraktar oss själva, hur vi vill vara, vad vi tror andra tycker om oss.
Jag vill belysa, jag vill väcka, jag vill att folk ska se med andra ögon. Jag vill producera ett visuellt budskap som i första ögonblicket anses mörkt eller avancerat men som egentligen är vackert, i naken form.
Jag vill skapa en vision, men jag vill inte göra det ensam. Den här gången behöver jag era tankar. Jag vill printa era tolkningar, osynliga tankar och känslor. Jag vill att vi skapar tillsammans.
Hur ser ni på ungas självbilder idag? Vad är självbild för er? Medias påverkan? Hjälp mig skapa genom att dela med er av era tankar kring detta!
Inspirera Mera tillsammans med OneLifePublishing
Vi är en förening som startat med syfte för att stötta ungdomar till sysselsättning under sommaren. Många gånger går ungdomar omkring och inte vet hur de ska fördriva tiden. Vi vill pusha och vägleda dem till att använda deras kreativitet och visa att det går att förverkliga en dröm och syssla med vad man älskar. Vi är ett gäng proffessionella och kreativa personer som är bevis på att det går att arbeta med sina passioner. Vi kommer att hålla i allt från foto,make up, photoshop/illustrator, dj kurs, musikproduktion och danskurser mm. Jag själv står i ett hörn och målar live och lär ut tekniker som man själv får testa på. Den 5 maj kör vi vår första workshop på Lava i Kulturhuset.
Dra med din bror, syster, kusin, klasskamrat, bästa vän och alla ungdomar ni känner. Allting är gratis och vi håller på från 12.00-19.00.
Klicka på länken och läs mer om vad våra talangfulla och kreativa gäng kan erbjuda!
Mer kreativitet för våra ungdomar!
Bakom masken
Idag är en sån där dag där inspirationen tagit slut. Det är tomt, jag har nada, nothing, noll. Har inte lust med något idag, och det känns helt okej. Det är trots allt söndag..då vill jag slippa tänka.
Vet inte om det här inlägget är onödigt att skriva då min blogg handlar om min konst och allting runtomkring det. Men faktumet är ju den att som konstnär så är man inte alltid på topp för att bli inspirerad av saker och ting för att kunna måla. Det finns dagar ingenting händer i mig, ingen inspiration eller vision. Jag tycker heller inte om att måla bara för att jag måste eller bör göra det, det känns alldeles för krystat och ”oärligt”. Lite svårt att förklara, men det är som att göra något man inte riktigt tycker om eller vill.
Jag har dock några ess i ärmen för att rycka upp mig och försöka komma igång och det gör jag många gånger med hjälp av musiken. Ska sätta på lite favoritmusik och göra det jag gör bäst – dagdrömma.
Jag läste en bok
”En lång väg hem” skriven av den före detta barn soldaten Ishmael Beah. Den skakade om mig, fick mig att stanna upp och fundera. Jag häpnades av ord och meningar. Jag inspirerades och skapade tolkningar som i sin tur skapade visioner. En av visionerna är resultatet av ovanstående tavla
”Speak your mind”
Mitt projekt
Åh, jag är så hypad över mitt projekt! Det ska bli så spännande och roligt att få skapa något annorlunda. En mental vision jag haft på länge som ska bli till verklighet. Det kryllar av ideér i mitt huvud och ni kommer få se något som jag inte gjort tidigare. Förvänta er samband mellan ljud, rörelser och gigantiska motiv i syfte att förstärka en konst med en annan. Jag må använda min pensel som mitt främsta verktyg i mitt skapande, men jag behöver min Pc, inspirationen, musiken och ensamheten för att dokumentera en mental vision.
Kan inte vänta att få dela med mig av detta till er. Stay tuned!
Vill ni se mer av mina verk kan ni besöka min fanpage på facebook www.facebook.com/MaryamAljaderiArt
The show 2010
Tavlor målade på svenska urban artister som bl a Adam Tensta, Nääk & Nimo, Lazee och Labyrint till The Show 2010.
Inspiration
Jag blir frågad många gånger var jag får min inspiration ifrån. Varför jag målar de motiv jag gör. Eller hur jag pusslar ihop ett budskap. Inspiration finner jag överallt i det visuella, det känslomässiga och i tankarna. Det är inspirationen som får mig att jobba hårt och vilja utvecklas på en personlig nivå. Den finns i mitt förflutna, i min vardag, i mitt hela universum. Jag har en stor passion för psykologi och jag är idag utbildad som beteendevetare. När jag började måla för några år sedan funderade jag aldrig riktigt på varför jag alltid ville avbilda mänskliga former. Jag bara fastnade för det. Efter en liten reflektion insåg jag att det går hand i hand med vem jag är, vad jag älskar och det faktumet att jag älskar att studera människan. Jag älskar psykologi och jag stimuleras av att arbeta med människor. Jag fascineras speciellt av det avvikande och jag försöker slå bort fördomar för att istället gräva i orsaker. Jag finner inspiration i samtal, i vänners historier, i en mening, eller en färg. Jag bekräftar gärna någon annans djupa otalade tankar, för att visa att man inte står ensam. Inspirationen finns i luften jag andas och den är oändlig.
Ett verk
Waiting for time to release me from this pain
Vad ni ser är ett färdigställt verk. Vad ni inte ser är den ursprungliga visionen, känslan, idén, eller min tolkning. Varje vision är unik, både i känsla och process. Jag tänkte dela med mig av känslan och visionen kring denna tavla.
Jag är förvirrad och förlorad. Det pågår ett krig mellan hjärta och förnuft. Vad följer jag? Jag slets mellan två världar. Ett avslutad kapitel skapade ett rum av smärta, sorg och en förlust av etablerade förhoppningar och drömmar. Jag befann mig i detta rum. Dock visste jag om att tiden skulle öppna dörren och jag skulle lämna rummet efter mig med fotspår i form av sår. Tiden skulle inte läka såren men den skulle lära mig att leva med dem, i hopp om att etablera nya förhoppningar och drömmar.
Jag fick upp en vision, av en kvinnlig varelse, mumifierad och kvävd av sina egna sår. Hon väntar och väntar, på att tiden ska förlösa henne från hennes smärta. Hon kommer så småningom att kunna leva med sina sår i ett nytt rum fullt av blommor som symboliserar ett nytt växande kapitel av kärlek i alla former. En förlust omvandlas till goda minnen och skapar en historia som följer med i och lämnar avtryck i nya kapitel.
Ibland ploppar visionen upp, fotografiskt i mitt huvud. Många gånger är det svårt att förklara var de kommer ifrån eller hur jag visste att den skulle se ut, dom kommer bara till mig. Andra gånger funderar jag på hur jag tolkar olika ord. Vad betyder blommor för mig? Vad innebär en mumifierad person? Jag pusslar ihop mina ord och skapar bilder som ska föra mitt budskap utåt. I detta fall vill jag förmedla att mycket som plågar människan idag kommer med tiden att bli mycket enklare. Hur mycket enklare beror mycket på hur vi väljer att använda våra plågor som verktyg under/efter tiden av sorg.
Jag tittar tillbaka…
… jag är barn. Jag ser familj, jag följer spår, har en enda arbetsuppgift- leka. Jag ser mörker, jag ser för mycket, jag ser frågetecken. Jag växer. Färger av identitetssökande, ansvar, samt fler frågetecken. Jag har resonerat med Gud. Flyttade hemifrån och blev vuxen. Jag visste allt men det dök upp fler frågetecken. Jag älskade, jag hatade, jag skapade historier. Jag lärde mig, jag segrade men jag förlorade. Jag ser fortfarande frågetecken. Jag sökte, jag fann mening, jag fann vänner, passion i det jag gör, frihet i tanken. Jag ser frågetecken. Jag har reflekterat, livet, meningen, varför?
Jag har accepterat, livet som frågetecken.
Fear for an inner birth of joy
En fluga har tillfångatagits under mitt glas. Jag har ignonerat den och glömt mata den. Den är slö och tom på energi. Jag vågar släppa den fri. Den flyger iväg, redo för nya äventyr. Den är pånyttfödd.
En kombination förevigad i min ryggmärg
-Den enda sanna friheten finner man i palatset där ens tankar bor.
Vem är jag?
Nu har jag delat med mig om varför jag har startat denna blogg, men ni undrar säkert vem jag är?
Jag är en 26 årig tjej som valt att satsa på konsten på heltid, för det är något jag brinner för. Det är enkelt att prata om att man ska följa sina drömmar och göra det man vill. Men gör vi verkligen det? Jag kom till slut underfund med att man blir bekväm och fastnar med det man gör i sin vardag och att vi befinner oss i en trygghetzon som är svår att ta sig ur. Vi lever i en box, en systematiserad box, och vi funderar alltför sällan över vad som finns utanför.
Jag har träffat på många olika människor som kommit och gått i mitt liv, vissa har jag blivit fascinerad över, hur frigjorda dom känns, hur glada och spontana de är. Allt verkar så simpelt och jag önskade varje gång att jag kunde leva mitt liv på det sätt de gör. Jag blev osäker och tänkte mycket på de praktiska sakerna, ”men hur ska jag lösa det här? Hur kommer det där att fungera? ” osv. Jag insåg även hur stor påverkan min krets hade. Jag hade människor runtomkring mig som trodde på mig, som resonerade med mig, som stöttade mig och pushade mig ut för att våga ta steget.
Kort och gott. Nu är jag här. Jag målar när jag vill, jag målar vart jag vill, jag målar hur jag vill och snart kommer jag få måla en dröm.
En vision, tusen tankar
Tanken är att jag ska använda bloggen för att dela med mig tankar, vad som inspirerar mig och min vardag när jag målar. Förhoppningsvis finner ni det intressant och vill se hur arbetet fortskrider.
Just nu sitter jag med en sak, som känns otroligt spännande. Har gått på 1000 vernissager och anordnat flera själv. Det jag vill göra nu är att försöka skapa något som är nytt, något som fångar åskådaren och får de att tappa andan. Något som bryter mönstren med trista vernissager där det serveras snittar till ett glas vin. Min tanke är att få det mer folkligt, mer publikt och något som fler människor kan relatera till.
Följ min vision bli till verklighet.
/M
