Some work done
Gjorde klart en tavla i dagarna som ska till eventet den 14 oktober i Kulturhuset. Såhär blev den
Jobbar på en ny sketch nu. Har en idé men en halvklar vision, har enbart skissat ned ansiktena. Den heter Hiding my unhappiness och handlar om hur vi upprätthåller en fasad utåt för att behaga andra istället för att behaga oss själva.
Såhär ser den skissen ut
Får se om det blir något av den!
Inte konstintresserad
Har i dagarna haft folk som kommit och tittat på tavlor. Jag kom att tänka på en sak som är väldigt återkommande. De personer som varit intresserade av min konst och även velat köpa verk säger sig själva inte ha något intresse i konst egentligen. De beskriver att de inte kan någonting om det eller tidigare brytt sig om att köpa en tavla som berör dem personligen. Jag kom att fundera på saken. Hur lyckas jag dra till mig folk som säger sig inte vara intresserade av konst men är intresserade i min konst? Har det med min stil att göra? Mina val av färger eller motiv? Jag har fortfarande inte riktigt kommit på ett svar. Det kanske inte finns något riktigt bra svar. Jag kanske bara har lyckats ta mig fram till personer där jag lyckats dra fram deras konstnärliga intresse som tidigare varit på en omedveten plan? Eller har det med att jag målar psykologiska motiv och budskap som berör de flesta på en personlig nivå? Jag tycker iallafall det var en intressant reflektion eftersom jag får höra det så ofta.
Jag själv är inte så värst intresserad av andra konstnärer eller deras verk. Jag har inte mycket kunskap och brukar inte gå på utställningar eller museum. Jag vet dock att jag uppskattar konst när jag väl möter det. Dock så tittar jag på konsten mer ur ett ”arbetssätt”. Tror det har kommit att bli någon slags arbetsskada. Jag intresserar mig för färger, effekter och tekniker. Hur man har gått tillväga för att skapa ett verk. Det är bland många sätt jag fortsätter lära mig och utvecklas inom konsten då jag inte är skolad.
Det är ganska kul att människor tror att jag har mycket kunskap inom konst och många gånger vill man diskutera stora konstnärer. Visst stöter jag på annan konst och tycker det är otroligt snyggt och bra men jag började måla enbart för att jag tyckte om det. Det var mitt sätt att uttrycka mig, mitt sätt att ventilera och slappna av.
Nu måste jag iväg för attt införskaffa mig fler dukar och ramar. Det är dags att måla nya visioner.
Nu i Skåne.
Har varit jättedålig på att uppdatera bloggen på sistone. Det beror på att jag varit borta i Göteborg, Malmö och imorgon bärs det av till Köpenhamn. Har hälsat på vänner och släkt och bara tagit det lungt. Planerade egentligen en liten wekeendresa utomlands efter mitt Generation7 event, men det här passade lika bra.
När jag kommer hem till Stockholm på lördag igen så är det dags att ta i nya tag. Målar nya verk inför Humans Only premiären den 14 oktober. Mer om det kan ni läsa om här: http://www.facebook.com/event.php?eid=257603124271263
Letar inspiration överallt, från foton, till texter och mina egna känslor kring människans lika värde.
Det finns några tavlor kvar från Generation7 eventet. Hojta till vid intresse!
Nya grejer kommer upp nästa vecka, då har jag kommit igång ordentligt med målandet. Har ni några önskemål om vad ni vill att jag bloggar om? Dela gärna med er!
Det där klivet.
I april i år bestämde jag mig för att säga upp mig på mitt fasta arbete inom socialpsykiatrin. Det tog mig 2 år att ta det beslutet. Jag har tjatat mycket kring om att man ska göra det man tycker om, men det är inte så enkelt som det låter, att våga ta det stora klivet för att verkligen fullfölja sin passion, sin dröm. Efter många om och men, och otroligt mycket feedback och motivation från nära och kära som alltid trott på mig och min förmåga, så valde jag till slut att bara göra det.
Det går en vecka efter att jag sagt upp mig och jag har bestämt mig för att satsa på konsten. Jag har inget planerat, inget genomtänkt och jag kan fortfarande inte definiera mig själv som konstnär, men vad jag vet är att jag har en dröm, ett mål och en eldig passion för att ta mig dit. Jag hinner inte riktigt fundera kring delmålen innan jag får det där samtalet. Det där erbjudandet att få en möjlighet att vara med i ett projekt där jag kan förverkliga en dröm. Är detta ödet? Eller förutbestämt? Jag förstod inte riktigt vad det var men chockad blev jag, verkligen. Jag blev nervös, jag förstod inte att det var på riktigt.
Jag blev utvald som en av 7 talanger i Sverige av Microsoft. En ambassadör för att utåt visa mitt kreativa arbetsflöde med PCn. Jag fick utforma ett event, ett drömprojekt. Jag funderade och kom till slut fram till att jag ville kombinera två stora intressen i mitt liv. Psykologin och konsten. Jag ville tillsammans med andra människor skapa bildliga symboler och tolkningar kring ämnen som berör alla individer genom ett ämne som är aktuellt och viktigt att reflektera kring. Jag ville sända ut ett budskap, få betraktaren att stanna upp i 5 sekunder och bara reflektera, tänka om, tänka till, gräva i sig själv.
Människor delade med sig av sina historier kring deras självbilder och erfarenheter i livet. Jag snappade upp detaljer som kom att bli mentala visioner för att sedan printa ned det bildligt. Jag ville tillsammans med andra sända ut ett budskap. Jag ville tillsammans med andra visa att vi är mer lika än olika. Jag ville att vi skulle börja bekräfta varandra.
Det gick några månader där jag samlade information, jag skapade, jag filmade, jag bloggade, pratade i media och jag delade med mig av mig själv för att få andra att dela med sig av sig själva. Jag målade och målade och målade. Jag kom underfund med att jag fann bloggen som någon slags terapiform för mig själv. Jag ventilerade ut på mitt tangentbord och kände att det var helt okej. Jag var lite skraj i början av det här med att dela med sig av sina tankar men det känns otroligt stimulerande och feedbacken har varit otrolig för jag har lyckats bekräfta, jag har lyckats förstå någon. Jag har lyckats inspirera andra. Den förmågan att lyckas beröra en annan individ – obeskrivlig. Vilken lycka.
Resultatet har varit Het, fet eller jävligt normal. Mitt Generation7 projekt som ställts ut i brunogallerian i en vecka. Idag var sista dagen och det har varit otroligt hur många människor som kommit förbi. Allt ifrån vänner, familj, bekanta och främmande som hört mig prata i radio eller hittat mig genom en rekommendation eller på facebook. Jag är otrolig nöjd och jag känner mig taggad att påbörja en karriär som konstnär. Hur det kommer att gå? Jag vet inte, men vad jag vet är att jag kommer satsa 110% oavsett resultat. Då kan jag iallafall leva resten av mitt liv med att veta att jag åtminstone gjorde mitt bästa.
Jag känner efter detta event jag arbetat med i månader, tillsammans med otroliga människor, att jag står på en stabil grund och är redo för nya utmaningar och nya projekt där jag får dela med mig av min glädje och min konst med andra människor. Jag har alltid haft svårt att presentera mig själv som konstnär och det beror nog på att jag personligen känt att jag själv inte har uppnått det jag vill med konsten. Men i dagsläget känns det bra.
Jag är konstnär.
New stuff going on
Det har varit mycket fokus kring mitt Generation7 event som pågår just nu i Brunogallerian. Tavlorna finns att se fram till imorgon 19.00, passa på att ta er förbi om ni ännu inte hunnit.
Jag tänkte i detta inlägg dela med er om nya projekt jag har på gång. Kan inte avslöja allt för mycket men jag kommer att i samarbete med andra ordna en utställning för att samla in pengar till ett barnhem i Bosnien där man kan bygga upp en musikstudio för att ge ungdomarna aktiviteter att pyssla med samt att öppna deras kreativa sinne.
Den 14 oktober öppnas en ny klubb, vid namn Humans Only, i Kulturhuset. Vi vill öppna dörrarna för alla människor, verkligen alla, gay, svenne, jude, musse, bi, hetro, nunna, transa, vi hoppas att alla dessa ska representeras på ”Humans Only”. Jag själv kommer under preimärkvällen bjuda på kontroversiell konst på plats! Gå gärna med i eventet här: http://www.facebook.com/event.php?eid=257603124271263&ref=ts
Jag har i tidigare inlägg nämnt litegrann om ett samarbete jag har med fotografen Felicia Margineanu. Vi kommer att kombinera hennes foton och mina tavlor til något unikt och vackert för att sedan ordna en grym utställning kring detta.
Den 8 oktober kör jag en utställning på Slakthuset i samband med klubb. Jag kommer använda mig av grymt ljus och projiceringar på väggar.
Jag är alltid öppen för nya idéer kring samarbeten när det kommer till min konst. Tveka inte att fråga mig om ni har tankar kring att göra något ihop!
Måndag
Har fått mycket respons kring min utställning som finns att se i brunogallerian just nu. Det har varit fantastiskt roligt! Det är många frågor som ramlat in angående försäljning av mina tavlor jag ställer ut. Alla tavlorna är till försäljning och är man intresserad så finns alla tavlorna att se i mitt Portfolio här på bloggen. Maila mig på maryam@onelifepublishing.com så svarar jag gärna på försäljningsfrågor.
Missa inte när jag pratar live från Brunogallerian idag klockan 16.30 på Sr Metropol. Vi kommer att gå igenom varför jag gör denna utställning och prata om mig som konstnär!
Glöm heller inte att tävla på www.maryamaljaderi.com/Generation7 och vinn en tavla!
@ Bruno
Idag har varit andra dagen på min utställning. Jag har försökt blogga därifrån, men min dator har hunnit dö alla gånger. Nu är jag iallafall hemma och tänkte slänga iväg ett kort inlägg om hur jag tyckte gårdagens ”premiär” gick.
Det var fantastiskt att se hur allting hamnade på rätt plats och hur fint det blev. Jag blev supernöjd. Det blev lite radiointervjuer och en massa trevligt folk dök upp och minglade på eftermiddagen. Jag är superglad att alla jag känner tog sig tid att dyka upp och dela detta med mig. Det betyder en himla mycket.
Det har också varit otroligt roligt att få träffa människor man varit lite bekant med eller som följt ens process kring detta event. Det har varit kul att få lära känna er bättre!
Eventet håller på till 15e september och det är öppet mellan 11-19.00 vardagar och 11-17.00 lördag samt 12-17.00 söndagar. Jag är där så mycket jag kan alla dagar annars hänger tavlorna på plats och man kan spontant gå förbi om man känner för det.
Passa även på att tävla där man kan vinna en tavla av mig. Gå till Bruno och följ instruktionerna här: http://maryamaljaderi.com/generation7
Live från Bruno
Sitter i brunogallerian just nu där det monteras och riggas upp för fullt till mitt generation7 event imorgon. Det kommer bli så snyggt det här! Tre delar ska fixas, en pekskärm, ett ställ med musik och hörlurar och tavlorna i kubform som samtidigt ska röra på sig. Det är första gången jag ser mina egna tavlor utanför min lägenhet. Det känns lite konstigt när man ser storleken på dem, färger och motiv i denna form och i en annan miljö. Jag sitter och betraktar dem som vilken åskådare som helst. Lite skumt men samtidigt roligt.
Jag tor inte vi blir klara ikväll utan fortsätter imorgon bitti och testar så att allting fungerar innan gallerian öppnar vid 11.00. Jag har planerat, fixat och trixat så pass att jag inte riktigt känt efter hur spännande detta ska bli. Jag har inte riktigt förstått att det här är mitt event. Jag har tidigare haft utställningar och det har varit riktigt skoj varje gång, men den här är på en helt annan nivå. Jag har nu kunnat genomföra något större, en dröm, en större och klarare kombination för mitt intresse av psykologi och mitt intresse för konst. Jag har fört dialoger, diskussioner, frågat och tolkat andra människors syn på självbild i allmänhet och på individnivå. Jag har fått långa härliga meddelanden där individer har delat med sig av sina personliga historier kring vilka de är och hur de har tolkat sin livsresa. Jag förstår att man velat vara anonym och inte blotta sin historia hur som helst och jag vill passa på att tacka er för att ni delat med er till mig.
Jag finns på Brunogallerian hela dagen imorgon, glid gärna förbi, titta på konst och säg hej till mig!
Just nu:
The event.
Snart närmar sig mitt event och det är så kul att höra hur många som vill komma på det! Om några dagar riggas allting upp och sen kör vi torsdag 8 september. Gallerian öppnar 11.00 och stänger 19.00. Det går bra att komma förbi när man vill under den tiden i en vecka. Jag ställer ut till 15e september. Har ni några frågor kring eventet, tavlorna, försäljning etc så är det bara att maila mig. Jag svarar på alla frågor jag kan. Klicka gärna på Press fliken här på bloggen längst upp till höger, om ni vill läsa om mer detaljer kring eventet.
Min stora Lady blev klar i dagarna, jag tycker om den. Den blev lite cool med alla färger.
Känslan av att måla
På sistone ser jag rent statistiskt att jag fått fler läsare till min blogg, det är fantastiskt roligt! Får även frågor om varför jag målar och hur det stimulerar mig. Med tanke på nya läsare, som inte orkar scrolla tillbaka till mina första inlägg så uppdaterar jag detta inlägg så ni kan få svar på era frågor.
Färger, motiv, linjer och budskap. Det ligger en mängd känslor bakom de motiv jag skapar. Inte alla, men de som är personliga och har en djup historia bakom sig.
Många som känner mig vet att detta är min passion. Jag tänkte dela med mig på vilket sätt jag stimuleras av att få måla. Stimulansen är mycket olika beroende på vad det är jag målar, men alla gånger skapar det ett lugn, då koncentrationen på det jag gör är så hög att jag glömmer av allting levande runtomkring. Det blir som en slags flykt från verkligheten och det behöver nog vi alla ibland – fly, en liten stund.
Jag gillar svart och blått. Färger – det säger mycket om oss själva. Jag läste någonstans hur färger påverkar oss. Blått ska tydligen förknippas med lugn och ro, och har visat sig lindra både stress och spänningar i kroppen. Jag har kommit underfund med att jag målar mörka färger när jag vill visionalisera en emotionell börda jag bär på. Oftast är dom mycket, mycket personliga. Jag kan må mycket dåligt samtidigt som jag målar dessa känslor jag bär på, men samtidigt har jag lyckats bearbeta det genom att ta itu med det. Är det blåa mitt lugn och ro?
Jag konfronterar känslan. Man säger ofta att man inte ska hålla inne med jobbiga känslominnen, utan att det är viktigt att ventilera ut det. Det är sant, jag ventilerar gärna på en tom duk. Hittar man ljusare, starkare färger i mina motiv så kan man se att jag också ser ljust på livet, jag har bara valt att idag beskriva de emotionella bördorna. Dom är oftast mycket vanligare hos mig när jag målar, och det handlar nog mycket om vilka erfarenheter som berört oss starkt genom livet. Det kanske låter som att hela mitt liv varit miserabelt men det är inte vad jag vill föra fram, utan jag vill bekräfta människors mindre bra erfarenheter genom att visa dem att man inte är ensam om det. Det kan handla om djupliggande budskap som jag inte uttalar rent konkret, men vi pratar inte om hemska saker som hänt oss. Ibland är det moraliskt fel, och man är annorlunda och avvikande. Det vill man inte vara, därför håller vi oftast tyst om det istället.
Jag gillar också färgen röd. Den har två sidor, kärlek och stark passion, men samtidigt levande blodigt och farlig. Ett motiv, en färg, men två sidor. Det finner man mycket i mina tolkningar.
Samtidigt som jag målar tänker jag oerhört mycket på tanken bakom målningen. Medan jag tänker så skapas nya fotografiska visioner i mitt huvud som kan ändra riktlinje på det jag målar. Det är inte alltid den ursprungliga idén blir det slutgiltiga resultatet, men det är helt okej. Jag låter mina händer vara fria medan jag skapar.
Musik, otroligt väsentlig. Musiken förstärker en känsla. Jag brukar blunda och låta musiken vägleda mina händer i val av färger, i val av pensel och tekniker. Tempot och rytmen har alltså många gånger en inverkan på resultatet. Det syns inte ytligt men jag finner alltid spår av musikens rytm i mina tavlor när jag tittar på dom. Jag har nog aldrig målat en tavla utan att ha musik i bakgrunden. Piano och flöjt är två element som skapar en fors av rytmiska känslor i min kropp som i sin tur når ut i mina fingerspetsar och rör sig i samspel med penseln.
Det här med känslor och tankar när man målar, det är universalt brett. Det jag skrivit nu är en minimal beskrivning av känslan under skapandets process. En viktig aspekt jag kommit underfund med genom de år jag målat är att jag har lärt känna mig själv i mina tavlor – i efterhand. Ibland har jag inte förstått varför jag gjort de val av motiv eller färger, men jag reflekterar och hittar sedan ett mönster. Ibland finner jag mönstret precis efter att tavlan är färdig eller efter flera månaders betraktelse. Det är sjukt hur det fungerar, men jag lär känna mig själv mer och mer medan jag skapar.
