Nature human animal- bonding.
Jag planerar ett nytt vernissage. Nature-Human-Animal-Bonding, det är vad jag kommit att kalla det hittills. Jag vill inte säga för mycket men lite av tanken är att skapa en vacker, overklig harmoni mellan jordens alla varelser, oberoende av historia, nutid eller framtid. Jag vill att man ska titta på dessa kommande alster och glömma vetenskap, fakta, historia och verklighet och istället se harmoni.
Weekend
Nu är det helg och denna helg är fylld med roligheter. Ikväll ska vi ut och fira mig i efterskott med nära och kära! Ska bli mys. Imorgon blir det Onelifepublishing- middag och premiär för nya klubben Crib25 på Regeringsgatan 111. Det är där jag har målat den senaste väggmålningen jag gjort, självklart ska man ju vara på plats! Jag lägger penseln åt sidan denna helg..
Jag har tidigare skapat ett inlägg där jag visade tips på hur man kunde skapa egna smycken. Jag lovade en bild på hur mina handgjorda örhängen ser ut. Here it is. Nu springer jag iväg på möte. Trevlig helg!
Vad är konst?
Jag fick en förfrågan idag om att jag skulle beskriva vad konst är för mig. Det är en bra förfrågan och jag ska ta mig en riktigt funderare och försöka på allra bästa sätt beskriva vad konst är för mig.
Finns det annat ni tycker att ska jag skriva om när det kommer till konst/min konst? Dela gärna med er.
Jag återkommer med ett försök till en välutvecklad och beskrivande text om konstens innebörd för mig.
Thomas Merton
Partywall
Väggmålningen jag har arbetat med i dagarna är färdig. Jag är nöjd, tycker den utstrålar det den ska. Fest, lyx, casino. Den här väggen kommer göra bra ifrån sig då lokalen är till för events, uthyrning och nattklubb. Vad tycker ni?
Väggmålning-in-the-making
Nu i dagarna arbetar jag på 2 väggmålningar på ett ställe i Stockholm. Där hålls massa konferens, events och premiär för ny klubb redan nu den 28e januari. Mer info kommer senare.
Temat på väggmålningen är vädligt mycket party, lyxfest, casino, där folk har roligt. Det ska skrika ”Livet är en fest!”. Efter flera timmars skisser och en stel nacke så är jag äntligen klar med motiven. Imorgon fortsätter jag med att färglägga vägg nummer 1. Hittills ser det fresh ut. Jag har inga tankar eller visioner kring hur jag ska måla. Det blir att gå på känsla och freestyla.
Bjuder på bilder på lite av dagens skörd. Kommer att visa er hela målningen när det är klart!
Jewellery making
När jag inte målar på tavlor eller kläder så pysslar jag gärna med mindre saker. Jag är dessutom utbildad som nagelteknolog för jag tycker det är så himla roligt att pilla på detaljer!
Jag har en grej för smycken också. Jag gör det inte ofta men kan få ryck när jag får lite idéer. Har tex flätat armband, lite shamballa inspirerade. Men idag fick jag en annan idé, har varit ute efter en viss typ av örhängen men har inte hittat dom någonstans. Så jag gjorde ett par egna! Detta kan vara ett litet tips till er som vill ha något unikt men som också är superenkelt att göra!
Köpte två par (mindre fina) örhängen på rea.
Tog bort de delar jag inte tyckte om.
Satte sedan ihop de delar jag gillade. Voila! Gick inte ens på femtiolappen.
Ska visa hur de ser ut på senare! Vid nästa projekt ska jag hitta limegröna och lila stenar. De färgerna är en fantastisk kombo på smycken. Mums!
Summering
Det här kommer att bli ett långt inlägg. Ibland är det skönt att få skriva av sig. Det är som att ha en dialog med sig själv. Nedskrivna tankar och känslor.
Jag tänkte summera år 2011 i detta inlägg. Delvis för att det var ett stort genombrott för mig som konstnär och det var också det året jag valde att satsa på konsten. Dessutom hoppas jag det kan inspirera andra till att våga göra det de vill. Det kanske också ger tips och idéer på hur man kan använda det i sin verklighet. Summeringen kommer att bestå av fysiska aktiviteter men också mina tankar och känslor under resans gång.
Jag kommer dock börja lite smått om åren innan 2011. Jag har alltid tyckt om att rita och skissa sedan jag var liten. Jag introducerades för duk år 2005 och de människorna runtomkring en uppskattade det jag gjorde och tyckte att jag borde satsa på konsten. Jag gick dock i en annan riktning den tiden, jag studerade på universitet och hade ambitioner och mål i just det området. Aldrig fanns det i min värld att man skulle köra konst på heltid. Vem är jag för att lyckas med det?
Jag flyttade till Stockholm och började arbeta inom socialpsykiatrin. 2010 kom jag i kontakt med en vän till mig idag. Han pysslar med musik och har eget musikbolag. Jag fick möjlighet att göra gigantiska porträtt på stora svenska hip hop urban artister för The Show 2010, som är Skandinaviens största hiphop event. Wow. Jag var supernervös och trodde aldrig jag skulle få ihop det. Jag hade till att börja med aldrig målat på så stora ytor, men med lite inspiration och motivation fick jag till slut ihop det. Tavlorna spreds överallt och blev otroligt uppskattade. Folk började känna igen en ute och den känslan är, väldigt svår att förklara. Det känns jättekul på ett sätt men på ett annat mycket bisarrt. Att folk vet vem man är men du har aldrig träffat människan förr.
Konsten rullade på, folk blev nyfikna på en, man ville ha tavlor och jag började arbeta mer kreativt. Jag blev en del av Onelifepublishing, där jag fick uppdrag i den konstnärliga delen. Man hamnade i en annan typ av krets av kreativa människor. Musiker, fotografer, stylister, artister etc, och med dem kom en stor skara av människor som också har kommit att bli kontakter, bekanta men även vänner. Jag gillade den här typen av krets, jag fick utlopp att arbeta mer kreativt och där kom frågorna igen. ”Varför arbetar du inte med din konst på heltid?”. Jag tyckte fortfarande inte att jag kunde anpassa min konst till en verklighet att livnära sig på. Nej, inte jag. Det går bara inte.
År 2011 kände jag att det var dags att få nya arbetslivserfarenheter inom mitt yrke som beteendevetare. Jag ville byta arbete men samtidigt kliade det i mina fingrar. Jag ville ju verkligen syssla med konsten också. Jag visste dock inte hur jag skulle gå tillväga, jag vågade heller inte. Med mycket motivation och feedback gjorde jag det till slut. Jag funderade kring vad det värsta som kunde hända. Inte mycket farligt faktiskt. Så jag gjorde det bara. År 2011. Tänkte att om konsten inte blir vad jag tänkt mig så har jag i alla fall vågat ta klivet och göra det. Jag kommer veta hur det var och inte undra flera år fram hur det kunde ha varit. Jag har alltid min utbildning och min arbetslivserfarenhet att falla tillbaka på så jag var inte så orolig.
Bara en vecka efter att jag sa upp mig så fick jag det där samtalet, där jag fick möjlighet att vara med i Generation 7 projektet. Microsoft hade valt ut 7 talanger i Sverige som använder PC i sitt kreativa arbetsflöde. Jag var en av dessa 7. I Sverige. Jag har nog inte riktigt förstått det ännu. Jag tackade Ja och satte igång direkt. Det var då jag började reflektera över mig själv som konstnär. Jag samlade ihop min konst sedan 2005 och funderade över varför jag avbildade mänskliga former. Jag hade aldrig tänkt i dessa aspekter tidigare. Jag bara målade motiv jag fann stimulans i, men jag förstod inte riktigt varför jag fann stimulans på det sättet. Färger? En röd tråd? Det fanns en röd tråd som fick mig att sticka ut. Som fick människor att direkt se ”Det där är en Maryam tavla”. Rörelser, motiv, färger. Jag började gå igenom och analysera dem. Nej inte dem, jag analyserade MIG själv. Jag är skaparen bakom dessa alster och det var dags att blotta sig, för sig själv. Jag kom underfund med en hel del. Jag kunde börja beskriva i ord, vem jag var och varför jag skapade det jag skapade. Jag började kunna identifiera mig själv som konstnär och det kunde jag inte tidigare. Jag kunde aldrig erkänna mig själv som konstnär för en konstnär är något stort i min värld. Man kan nog inte erkänna för sig själv vad man är om man inte SJÄLV känner att man uppnått det man vill uppnå. Dessa ord kommer från en vän som jag hade en dialog med. Han märkte att jag kände mig obekväm att benämna mig själv som konstnär. Jag tog till mig hans mening direkt och kände verkligen att han satte ord på mina känslor.
Fear for an inner birth of joy
Jag insåg då att det var dags att reflektera över en själv och ens konst och jag började erkänna att jag var en konstnär. Det var dags. Dock så finns det så mycket mer kvar att lära sig och uppnå, men det är nog det en kreativ människa konstant vill. Man vill utvecklas, man vill göra nytt, man vill få utlopp för sina visioner. Jag vill aldrig uppnå allt man kan uppnå. Det är ju själva sökandet till uppnåelsen som ger mig den där känslan, stimulansen, här och nu, som är det viktiga.
Jag arbetade i flera månader med mitt projekt som kom att kallas för Het, fet eller jävligt normal. För er som inte känner mig, jag vill att ni ska veta att jag inte gav upp min passion för psykologi bara för att jag valde att säga upp mig. Psykologi och studierna för mig var så mycket mer än bara något man arbetar med. Psykologin använder vi varje dag, vart vi än går. Jag älskar psykologi, människan, dess beteende. Jag integrerade istället min passion för psykologi i min konst. Jag kombinerade två hobbyn till ett. Jag använder det som egen terapi när jag målar.
Jag valde ett tema till mitt generation 7 projekt. Jag fascineras av självbilder, människan, identifikation, jaget, familjen, världen. Jag skapade tillsammans med andra människor, jag frågade hur de såg på självbilder, deras historier och erfarenheter. Jag visionerade fram bilder av allas tankar och känslor och skapade 12 verk. Jag pratade i radio, i tidningar, sociala medier, facebook, bloggen, Tv, ja överallt. Jag ville ha ett offentligt vernissage där den vardagliga människan passerar förbi utan att ha planerat att gå på en utställning. Tavlorna var skapade för alla, konstintresserade och icke intresserade. Jag ville sätta bild på känslor och tankar som många människor identifierar sig med. Jag ville visa att vi är mer lika varandra än vad vi tror. Jag ville bekräfta. Tavlorna snurrade på Brunogallerian i en hel vecka. Jag berördes av hur många som kom förbi för att se mina verk, stötta mig och dela med sig av sina tankar kring mitt event. Jag berördes av alla mail som skickades där jag bekräftat någon annans historia. Jag berördes i mängder. Jag kom dessutom underfund med att folk är mer intresserade av konstnären än själva konstverket i sig. Frågor man har fått har mer handlat om vem Maryam är och varför hon gör det hon gör. Det kan jag dock förstå. Ett konstverk kan vara vackert att titta på men jag skulle också vara nyfiken på vad som försigår i en konstnär när han/hon skapar. Man vill veta inspirationen, idén och syftet bakom.
Fredagsgäst på SR Metropol
Alla talangerna i Generation7. www.generation7.se
Två av kuberna till mitt Het, fet eller jävligt normal- event
Kvällen innan event riggades allting upp!
Tiden efter vernissaget har varit fylld med nya utställningar, samarbeten och nya krafter. Jag ordnade 4 nya utställningar, höll i workshops, började ge mig in i textilindustrin, var delaktig i välgörhentsgala och skapade nya kreativa nätverk. Jag tänker inte gå in i detaljer hur dessa samarbeten ser ut idag för dels har jag redan skrivit om dem för inte sålänge sedan och vissa är aktuella idag. Jag har nu arbetat som konstnär sen 10 månader tillbaka och det känns underbart. Dock kan jag sakna arbetsrutiner man brukar ha från ett vanligt arbete. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag gör faktiskt det.
Skänkte en av mina alster till en välgörenhetsgala för att samla in pengar för de drabbade offrena i Wan.
Jag ställde ut några av mina verk i PUB gallerian
Jag uppmärksammades i Aftonbladet
Jag designade åt Universalpixel.se
Filmar för sångfågeln Aleks video ”Hoppas”
Höll i workshop i bild för ungdomar på LAVA
En av många artiklar som skrevs om mig.
År 2011 har varit en riktigt hit! På nolltid har jag gjort och upplevt saker jag bara drömt om. Men jag har kämpat och trott på det jag har gjort. Har man dessa två egenskaper, plus lite kreativitet så kommer man någonstans, jag lovar.
Material
Förra veckan blev det en hel del möten och eventuella projekt på gång. Allt från kläder till väggmålningar. Den här veckan ska jag börja arbeta på ett hemligt projekt jag har med 4 andra kreativa personer! Ska bli så roligt att få dela med mig av det till er så fort jag kan.
Jag måste tipsa om Ib Wahlström. Det är en konstmaterial butik som ligger på Olofsgatan mitt inne i stan. Den är riktigt prisvärd och bra. Har allt man behöver för nybörjare och etablerade konstnärer. Jag köper alltid mina kilramar och dukar därifrån, speciellt när jag gör större tavlor. Dom har långa ramar som man kan bygga och leka med i storlekar lite som man vill. De har dessutom en webshop www.ibwahlstrom.se
Jag köper mitt material lite överallt. Från Panduro köper jag alltid textilfärger – och tuber. Från Clas ohlson köper jag bomullsrullar och mindre verktyg för att fästa ihop duk med ram. Sen finns en butik i Liljeholmen som heter Inspira, de har grymt bra sprayfärger. Curb servin har mycket prisvärda sprayburkar, tror dock de har stängt butiken numera. Det finns otroligt mycket material som jag inte ens vet existerar. Det är dags att utforska fler butiker.
Nu ska jag iväg och posta tishor.
Freedom is kidnapped
Det var ett tag sen jag visade processen kring en idé till ett färdigställt verk. Såhär kan det se ut när jag skapar. Jag börjar med att sätta ihop kilramarna och fäster på duken. Den här tavlan är 150*70cm stor. Den var inte lätt att få ihop på egen hand men det gick bra till slut!
Sen skissar jag på motivet jag vill ha på tavlan.
Den här gången testade jag på att klistra dit lite tidningspapper här och där. Jag ville se vad för slags effekt det kunde skapa när man målar över det.
Därefter använde jag en svart akrylpenna för att fylla i konturer och linjer.
Jag la sedan tavlan på på golvet, sprutade på hela rikligt med vatten. Därefter tog jag en pensel och färg, och lät färgerna spridas ut och in i varandra. Jag tog tag i hela tavlan och gjorde olika rörelser för att skapa dessa effekter. Detta skapar liknande effekter som när man använder akvarellfärger. När det torkat duttade jag på ”fylligare” färg på olika ställen för att skapa ett starkare intryck. När man blandar färg rikligt med vatten så blir färgen relativt tunn och då mycket svagare i färgen.
Jag avslutar med att spackla och arbeta på detaljer tills jag känner mig nöjd. Det fiffiga med denna tavla är att man kan hänga/ställa upp den våg -och lodrätt, beroende på vad man känner för!
En eller två favoriter
Det händer många gånger att man frågar mig om jag har någon/några favorit tavlor. Självklart har jag det och de är många. Jag försöker alltid bli nöjd med ett verk innan jag anser det vara klart. Den största stimulansen är själva processen, från vision till målandet, men ett slutresultat är också viktigt för att jag ska få det där nöjda, färdiga leendet när jag betraktar mitt egna verk, personligen men också med ett försök till ett objektivt avstånd. För att kunna utvecklas. Då kan jag gå vidare, i konst och själ.
Sedan har jag favoriter på olika sätt. Vissa är personliga, där jag har bearbetat något som tynger mig, andra är opersonliga men jag kan bli nöjd med tavlans helhet utseendemässigt när det kommer till motiv och effekter.
Man undrar också om det är svårt att sälja sina alster. Både ja och nej. Jag finner det oerhört smickrande när någon vill bli ägare till en av mina tavlor. Det är uppskattande och givande när människor ser ett lika stort värde i det jag gör, som jag själv värderar min egna konst. Jag blir själaglad när jag får höra att jag lyckats beskriva någon annans tanke eller känsla och vad det betyder för denna. Med det sagt så är det inte svårt att låta någon annan få äga mitt alster. Sedan finns det de tavlor som är personliga och kommer från djupet av mig. Dom däremot har jag en aning svårare att släppa. Det finns 1-2 tavlor jag aldrig ger bort, det finns ingenting som skulle ersätta den terapin, känslan och behaget jag fick och fortfarande får när jag skapade och tittar på verket idag. Människor bearbetar saker och ting på olika sätt och målandet för mig har blivit en sådan process. Med bearbetning menar jag allt ifrån mina bra och mindre bra erfarenheter i livet. Mina outtalade tankar som jag präntar ned på bild.
Min tolkning av Dig.
Hiding
Jag gömmer mig, för jag är rädd för det som definieras som vackert. Jag har sålänge levt i det fula att jag inte kan identifiera mig med det vackra. Dom säger åt mig att lämna det, men jag kan inte. Dom förstår inte att det inte. Det har kommit att bli ett mönster av det ni kallar för det onda. Det här är det enda jag känner till, det är såhär det är. Jag är nöjd, varför kan inte ni vara det? Det vackra är okänt för mig, jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag känner mig trygg här fastän jag känner olyckan pulsera i mig.
