Colors By
Vernissaget förra veckan gick jättebra! Ett stort TACK till alla som dök upp. Vänner, bekanta, främlingar. Det värmer i hjärtat när människor kommer för ens skull. Stället var fullsmockat och stämningen var superhärlig. För er som missade den kvällen kan gå förbi och kika på tavlorna som hänger kvar fram till 27 maj!
Vernissage Scandic Grand Central
Nu är allting spikat! Det blir ett vernissage på Scandic grand central i Stockholm den 10 april. Jag kommer att ställa ut några av mina nya verk tillsammans med konstnären Niklas Blom. Det ser jag fram emot och jag hoppas att ni kan komma! Mer information om eventet hittar ni här: http://www.facebook.com/events/603960236298899/?notif_t=plan_user_joined
Glöm inte att osa!
Just nu jobbar jag för fullt med nya verk. Den här fina ladyn håller jag på att färglägger och jag känner att den kommer bli så cool! Nu är det också spikat att jag dessutom ska måla live på TedxSödertlje den 5 april! Är så glad att man blev tillfrågad över att få vara med på ett sådant stort och fantastiskt event. Det handlar ju trots allt om kreativitet!
Veckans entreprenör
Häromdan blev jag intervjuad och utvald som veckans entreprenör av Entreprenör24 . Jätteroligt och smickrande! Hela intervjun kan man läsa här: http://entreprenor24.se/nyheter/38591-handlar-om-modet-att-ta-klivet/
Jim M in progress
Jag har fått upp ögonen för Pop Art, gu vad kul det är! Jag har tidigare målat lite artister/legender förr men befinner mig i en period just nu där jag tycker det är extra roligt. Här är Jim Morrison under process. Hoppas på att den blir precis så som min uttänkta vision! Stay tuned.
Happy customer
Nöjd kund går hem med sin tavla! Får många förfrågningar kring köp av tavlor och klickar man på webshop så ser man vilka som finns kvar till salu. Det finns gånger jag även gör tavlor på beställning, det beror helt enkelt på om jag känner att jag kan/vill måla motivet i fråga. Har ni frågor om hur ett köp går till går det jättebra att maila mig och ställa frågor på maryamaljaderi@gmail.com
Madonna.
I fredags hade Spotify en gigantisk julfest med 750 gäster. Smickrande nog blev jag tillfrågad om jag ville ställa ut några av mina verk och måla live på plats. Jag som inte ens klarar av att måla framför EN person gjorde det nu framför flera hundra. Gick ju hur bra som helst 
Jättetrevligt att prata med er som kom fram. Såg att många tog mina visitkort. Under fliken Webshop finns fler tavlor till salu för er som undrade och det går bra att även göra beställningar. För övrigt var det nog en av de grymmaste partyn jag sett ever! Bjuder på lite bilder från kvällen
Moss
Körde lite förmiddagsmålning på min lediga dag. Denna är enbart målad med spray och textiltuber. Nu ska jag hänga med fina vänner. Bless!
Förra årets summering.
Kikade igenom bloggen lite och fann detta inlägg jag skrev i januari. Det är en summering från min tid som konstnär år 2011. Känns underbart att få läsa igen. Tyckte att det skulle vara lite kul att re-blogga denna post, för snart är det dags för en 2012 års summering som konstnär..
Det här kommer att bli ett långt inlägg. Ibland är det skönt att få skriva av sig. Det är som att ha en dialog med sig själv. Nedskrivna tankar och känslor.
Jag tänkte summera år 2011 i detta inlägg. Delvis för att det var ett stort genombrott för mig som konstnär och det var också det året jag valde att satsa på konsten. Dessutom hoppas jag det kan inspirera andra till att våga göra det de vill. Det kanske också ger tips och idéer på hur man kan använda det i sin verklighet. Summeringen kommer att bestå av fysiska aktiviteter men också mina tankar och känslor under resans gång.
Jag kommer dock börja lite smått om åren innan 2011. Jag har alltid tyckt om att rita och skissa sedan jag var liten. Jag introducerades för duk år 2005 och de människorna runtomkring en uppskattade det jag gjorde och tyckte att jag borde satsa på konsten. Jag gick dock i en annan riktning den tiden, jag studerade på universitet och hade ambitioner och mål i just det området. Aldrig fanns det i min värld att man skulle köra konst på heltid. Vem är jag för att lyckas med det?
Jag flyttade till Stockholm och började arbeta inom socialpsykiatrin. 2010 kom jag i kontakt med en vän till mig idag. Han pysslar med musik och har eget musikbolag. Jag fick möjlighet att göra gigantiska porträtt på stora svenska hip hop urban artister för The Show 2010, som är Skandinaviens största hiphop event. Wow. Jag var supernervös och trodde aldrig jag skulle få ihop det. Jag hade till att börja med aldrig målat på så stora ytor, men med lite inspiration och motivation fick jag till slut ihop det. Tavlorna spreds överallt och blev otroligt uppskattade. Folk började känna igen en ute och den känslan är, väldigt svår att förklara. Det känns jättekul på ett sätt men på ett annat mycket bisarrt. Att folk vet vem man är men du har aldrig träffat människan förr.
Konsten rullade på, folk blev nyfikna på en, man ville ha tavlor och jag började arbeta mer kreativt. Jag blev en del av Onelifepublishing, där jag fick uppdrag i den konstnärliga delen. Man hamnade i en annan typ av krets av kreativa människor. Musiker, fotografer, stylister, artister etc, och med dem kom en stor skara av människor som också har kommit att bli kontakter, bekanta men även vänner. Jag gillade den här typen av krets, jag fick utlopp att arbeta mer kreativt och där kom frågorna igen. ”Varför arbetar du inte med din konst på heltid?”. Jag tyckte fortfarande inte att jag kunde anpassa min konst till en verklighet att livnära sig på. Nej, inte jag. Det går bara inte.
År 2011 kände jag att det var dags att få nya arbetslivserfarenheter inom mitt yrke som beteendevetare. Jag ville byta arbete men samtidigt kliade det i mina fingrar. Jag ville ju verkligen syssla med konsten också. Jag visste dock inte hur jag skulle gå tillväga, jag vågade heller inte. Med mycket motivation och feedback gjorde jag det till slut. Jag funderade kring vad det värsta som kunde hända. Inte mycket farligt faktiskt. Så jag gjorde det bara. År 2011. Tänkte att om konsten inte blir vad jag tänkt mig så har jag i alla fall vågat ta klivet och göra det. Jag kommer veta hur det var och inte undra flera år fram hur det kunde ha varit. Jag har alltid min utbildning och min arbetslivserfarenhet att falla tillbaka på så jag var inte så orolig.
Bara en vecka efter att jag sa upp mig så fick jag det där samtalet, där jag fick möjlighet att vara med i Generation 7 projektet. Microsoft hade valt ut 7 talanger i Sverige som använder PC i sitt kreativa arbetsflöde. Jag var en av dessa 7. I Sverige. Jag har nog inte riktigt förstått det ännu. Jag tackade Ja och satte igång direkt. Det var då jag började reflektera över mig själv som konstnär. Jag samlade ihop min konst sedan 2005 och funderade över varför jag avbildade mänskliga former. Jag hade aldrig tänkt i dessa aspekter tidigare. Jag bara målade motiv jag fann stimulans i, men jag förstod inte riktigt varför jag fann stimulans på det sättet. Färger? En röd tråd? Det fanns en röd tråd som fick mig att sticka ut. Som fick människor att direkt se ”Det där är en Maryam tavla”. Rörelser, motiv, färger. Jag började gå igenom och analysera dem. Nej inte dem, jag analyserade MIG själv. Jag är skaparen bakom dessa alster och det var dags att blotta sig, för sig själv. Jag kom underfund med en hel del. Jag kunde börja beskriva i ord, vem jag var och varför jag skapade det jag skapade. Jag började kunna identifiera mig själv som konstnär och det kunde jag inte tidigare. Jag kunde aldrig erkänna mig själv som konstnär för en konstnär är något stort i min värld. Man kan nog inte erkänna för sig själv vad man är om man inte SJÄLV känner att man uppnått det man vill uppnå. Dessa ord kommer från en vän som jag hade en dialog med. Han märkte att jag kände mig obekväm att benämna mig själv som konstnär. Jag tog till mig hans mening direkt och kände verkligen att han satte ord på mina känslor.
Fear for an inner birth of joy
Jag insåg då att det var dags att reflektera över en själv och ens konst och jag började erkänna att jag var en konstnär. Det var dags. Dock så finns det så mycket mer kvar att lära sig och uppnå, men det är nog det en kreativ människa konstant vill. Man vill utvecklas, man vill göra nytt, man vill få utlopp för sina visioner. Jag vill aldrig uppnå allt man kan uppnå. Det är ju själva sökandet till uppnåelsen som ger mig den där känslan, stimulansen, här och nu, som är det viktiga.
Jag arbetade i flera månader med mitt projekt som kom att kallas för Het, fet eller jävligt normal. För er som inte känner mig, jag vill att ni ska veta att jag inte gav upp min passion för psykologi bara för att jag valde att säga upp mig. Psykologi och studierna för mig var så mycket mer än bara något man arbetar med. Psykologin använder vi varje dag, vart vi än går. Jag älskar psykologi, människan, dess beteende. Jag integrerade istället min passion för psykologi i min konst. Jag kombinerade två hobbyn till ett. Jag använder det som egen terapi när jag målar.
Jag valde ett tema till mitt generation 7 projekt. Jag fascineras av självbilder, människan, identifikation, jaget, familjen, världen. Jag skapade tillsammans med andra människor, jag frågade hur de såg på självbilder, deras historier och erfarenheter. Jag visionerade fram bilder av allas tankar och känslor och skapade 12 verk. Jag pratade i radio, i tidningar, sociala medier, facebook, bloggen, Tv, ja överallt. Jag ville ha ett offentligt vernissage där den vardagliga människan passerar förbi utan att ha planerat att gå på en utställning. Tavlorna var skapade för alla, konstintresserade och icke intresserade. Jag ville sätta bild på känslor och tankar som många människor identifierar sig med. Jag ville visa att vi är mer lika varandra än vad vi tror. Jag ville bekräfta. Tavlorna snurrade på Brunogallerian i en hel vecka. Jag berördes av hur många som kom förbi för att se mina verk, stötta mig och dela med sig av sina tankar kring mitt event. Jag berördes av alla mail som skickades där jag bekräftat någon annans historia. Jag berördes i mängder. Jag kom dessutom underfund med att folk är mer intresserade av konstnären än själva konstverket i sig. Frågor man har fått har mer handlat om vem Maryam är och varför hon gör det hon gör. Det kan jag dock förstå. Ett konstverk kan vara vackert att titta på men jag skulle också vara nyfiken på vad som försigår i en konstnär när han/hon skapar. Man vill veta inspirationen, idén och syftet bakom.
Fredagsgäst på SR Metropol
Alla talangerna i Generation7. www.generation7.se
Två av kuberna till mitt Het, fet eller jävligt normal- event
Kvällen innan event riggades allting upp!
Tiden efter vernissaget har varit fylld med nya utställningar, samarbeten och nya krafter. Jag ordnade 4 nya utställningar, höll i workshops, började ge mig in i textilindustrin, var delaktig i välgörhentsgala och skapade nya kreativa nätverk. Jag tänker inte gå in i detaljer hur dessa samarbeten ser ut idag för dels har jag redan skrivit om dem för inte sålänge sedan och vissa är aktuella idag. Jag har nu arbetat som konstnär sen 10 månader tillbaka och det känns underbart. Dock kan jag sakna arbetsrutiner man brukar ha från ett vanligt arbete. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag gör faktiskt det.
Skänkte en av mina alster till en välgörenhetsgala för att samla in pengar för de drabbade offrena i Wan.
Jag ställde ut några av mina verk i PUB gallerian
Jag uppmärksammades i Aftonbladet
Jag designade åt Universalpixel.se
Filmar för sångfågeln Aleks video ”Hoppas”
Höll i workshop i bild för ungdomar på LAVA
En av många artiklar som skrevs om mig.
År 2011 har varit en riktigt hit! På nolltid har jag gjort och upplevt saker jag bara drömt om. Men jag har kämpat och trott på det jag har gjort. Har man dessa två egenskaper, plus lite kreativitet så kommer man någonstans, jag lovar.
New York
Nu bärs det av till NY och oj vad jag ser fram emot det! Har bokat in en hel del konstgrejer och jag hoppas på en mängd inspiration! Ska verkligen försöka ta mig tid att uppdatera därifrån. Ha det gött sålänge.
Stockhomsocial
Var med på ett litet event Stockholmsocial hade på Collage ett tag sedan. Mycket trevlig mingel och stämning måste jag få lov att säga. Jag är rätt så kass på att ta bilder när jag minglar runt med folk för att prata konst, men dessa lyckades jag hitta från Stockholmsocials sida. Hade fler tavlor på plats men de kom tyvärr inte med på bild.I december kör jag eget vernissage, ska bli massa kul och självklart håller jag er intresserade uppdaterade!
Kulturnatten
Nu till helgen åker jag hem till hemstaden, då jag blivit erbjuden att få ställa ut några av mina verk på Kulturnatten som hålls i Norrköping City. Det ska bli riktigt skoj då jag annars bara brukar hålla mig till i Stockholm. Mina största fans kommer definitivt vara först på plats – mamma och pappa. Jag hoppas vi ses där!
Artikel
En liten kul intervju om mig på Fashionfeld gjordes i samband nu när New York fashion week är igång. Jag har tidigare skapat verk med Frihetsgudinnan i centrum som symbolik, och det berättade jag lite om i intervjun här
http://fashionfield.nu/2012/09/11/whats-up-maryam-aljaderi/
På tal om New York så åker jag dit i november och kommer träffa gallerister för att förhoppningsvis få ställa ut några av mina verk där. Ska bli otroligt spännande, både att få komma till New York, men också att ta min konst utanför Sverige.
Nu ska jag måla.
Gårdagens event
Vilken lyckad kväll! Det var helt klart över förväntan! Jag vill ge ett stort tack till Bauers staff och alla som dök upp, er närvaro gjorde kvällen och jag blir varm om hjärtat varje gång folk tar sig tid för att komma och titta på mina alster.
Stämningen var mycket härlig och grymt kul att få diskutera tankar och konst i allmänhet med er. Jag hoppas ni hade en lika trevlig kväll som jag! Tavlorna hänger kvar på Bauer i 4 veckor till. De finns alltså kvar att titta på om man vill glida förbi, ta en drink och njuta av nice mode 
Jag hann inte ta så många bilder under kvällens gång då jag sprang runt och minglade med allt och alla. Men här kommer några stycken:
Vernissage på Bauer
En liten påminnelse och färsk läsning för nya läsare
Nu är det dags att inleda våren med en härlig afterwork och vernissage där jag ställer ut helt nya tavlor. Inspirationen har varit starka kvinnor, afrikansk djungel och all dess levande färger, djur och urbanisering.
Jag visar ny teknik, nya motiv, ny energi!
Alla är varmt välkomna till Bauer den 29 mars med start kl 18.00. Soulig indiedance, mingeldrinkar, bubbel och härlig stämning står på schemat. Varmt välkomna!
Försmak i mindre format av vad som komma skall!
Summering
Det här kommer att bli ett långt inlägg. Ibland är det skönt att få skriva av sig. Det är som att ha en dialog med sig själv. Nedskrivna tankar och känslor.
Jag tänkte summera år 2011 i detta inlägg. Delvis för att det var ett stort genombrott för mig som konstnär och det var också det året jag valde att satsa på konsten. Dessutom hoppas jag det kan inspirera andra till att våga göra det de vill. Det kanske också ger tips och idéer på hur man kan använda det i sin verklighet. Summeringen kommer att bestå av fysiska aktiviteter men också mina tankar och känslor under resans gång.
Jag kommer dock börja lite smått om åren innan 2011. Jag har alltid tyckt om att rita och skissa sedan jag var liten. Jag introducerades för duk år 2005 och de människorna runtomkring en uppskattade det jag gjorde och tyckte att jag borde satsa på konsten. Jag gick dock i en annan riktning den tiden, jag studerade på universitet och hade ambitioner och mål i just det området. Aldrig fanns det i min värld att man skulle köra konst på heltid. Vem är jag för att lyckas med det?
Jag flyttade till Stockholm och började arbeta inom socialpsykiatrin. 2010 kom jag i kontakt med en vän till mig idag. Han pysslar med musik och har eget musikbolag. Jag fick möjlighet att göra gigantiska porträtt på stora svenska hip hop urban artister för The Show 2010, som är Skandinaviens största hiphop event. Wow. Jag var supernervös och trodde aldrig jag skulle få ihop det. Jag hade till att börja med aldrig målat på så stora ytor, men med lite inspiration och motivation fick jag till slut ihop det. Tavlorna spreds överallt och blev otroligt uppskattade. Folk började känna igen en ute och den känslan är, väldigt svår att förklara. Det känns jättekul på ett sätt men på ett annat mycket bisarrt. Att folk vet vem man är men du har aldrig träffat människan förr.
Konsten rullade på, folk blev nyfikna på en, man ville ha tavlor och jag började arbeta mer kreativt. Jag blev en del av Onelifepublishing, där jag fick uppdrag i den konstnärliga delen. Man hamnade i en annan typ av krets av kreativa människor. Musiker, fotografer, stylister, artister etc, och med dem kom en stor skara av människor som också har kommit att bli kontakter, bekanta men även vänner. Jag gillade den här typen av krets, jag fick utlopp att arbeta mer kreativt och där kom frågorna igen. ”Varför arbetar du inte med din konst på heltid?”. Jag tyckte fortfarande inte att jag kunde anpassa min konst till en verklighet att livnära sig på. Nej, inte jag. Det går bara inte.
År 2011 kände jag att det var dags att få nya arbetslivserfarenheter inom mitt yrke som beteendevetare. Jag ville byta arbete men samtidigt kliade det i mina fingrar. Jag ville ju verkligen syssla med konsten också. Jag visste dock inte hur jag skulle gå tillväga, jag vågade heller inte. Med mycket motivation och feedback gjorde jag det till slut. Jag funderade kring vad det värsta som kunde hända. Inte mycket farligt faktiskt. Så jag gjorde det bara. År 2011. Tänkte att om konsten inte blir vad jag tänkt mig så har jag i alla fall vågat ta klivet och göra det. Jag kommer veta hur det var och inte undra flera år fram hur det kunde ha varit. Jag har alltid min utbildning och min arbetslivserfarenhet att falla tillbaka på så jag var inte så orolig.
Bara en vecka efter att jag sa upp mig så fick jag det där samtalet, där jag fick möjlighet att vara med i Generation 7 projektet. Microsoft hade valt ut 7 talanger i Sverige som använder PC i sitt kreativa arbetsflöde. Jag var en av dessa 7. I Sverige. Jag har nog inte riktigt förstått det ännu. Jag tackade Ja och satte igång direkt. Det var då jag började reflektera över mig själv som konstnär. Jag samlade ihop min konst sedan 2005 och funderade över varför jag avbildade mänskliga former. Jag hade aldrig tänkt i dessa aspekter tidigare. Jag bara målade motiv jag fann stimulans i, men jag förstod inte riktigt varför jag fann stimulans på det sättet. Färger? En röd tråd? Det fanns en röd tråd som fick mig att sticka ut. Som fick människor att direkt se ”Det där är en Maryam tavla”. Rörelser, motiv, färger. Jag började gå igenom och analysera dem. Nej inte dem, jag analyserade MIG själv. Jag är skaparen bakom dessa alster och det var dags att blotta sig, för sig själv. Jag kom underfund med en hel del. Jag kunde börja beskriva i ord, vem jag var och varför jag skapade det jag skapade. Jag började kunna identifiera mig själv som konstnär och det kunde jag inte tidigare. Jag kunde aldrig erkänna mig själv som konstnär för en konstnär är något stort i min värld. Man kan nog inte erkänna för sig själv vad man är om man inte SJÄLV känner att man uppnått det man vill uppnå. Dessa ord kommer från en vän som jag hade en dialog med. Han märkte att jag kände mig obekväm att benämna mig själv som konstnär. Jag tog till mig hans mening direkt och kände verkligen att han satte ord på mina känslor.
Fear for an inner birth of joy
Jag insåg då att det var dags att reflektera över en själv och ens konst och jag började erkänna att jag var en konstnär. Det var dags. Dock så finns det så mycket mer kvar att lära sig och uppnå, men det är nog det en kreativ människa konstant vill. Man vill utvecklas, man vill göra nytt, man vill få utlopp för sina visioner. Jag vill aldrig uppnå allt man kan uppnå. Det är ju själva sökandet till uppnåelsen som ger mig den där känslan, stimulansen, här och nu, som är det viktiga.
Jag arbetade i flera månader med mitt projekt som kom att kallas för Het, fet eller jävligt normal. För er som inte känner mig, jag vill att ni ska veta att jag inte gav upp min passion för psykologi bara för att jag valde att säga upp mig. Psykologi och studierna för mig var så mycket mer än bara något man arbetar med. Psykologin använder vi varje dag, vart vi än går. Jag älskar psykologi, människan, dess beteende. Jag integrerade istället min passion för psykologi i min konst. Jag kombinerade två hobbyn till ett. Jag använder det som egen terapi när jag målar.
Jag valde ett tema till mitt generation 7 projekt. Jag fascineras av självbilder, människan, identifikation, jaget, familjen, världen. Jag skapade tillsammans med andra människor, jag frågade hur de såg på självbilder, deras historier och erfarenheter. Jag visionerade fram bilder av allas tankar och känslor och skapade 12 verk. Jag pratade i radio, i tidningar, sociala medier, facebook, bloggen, Tv, ja överallt. Jag ville ha ett offentligt vernissage där den vardagliga människan passerar förbi utan att ha planerat att gå på en utställning. Tavlorna var skapade för alla, konstintresserade och icke intresserade. Jag ville sätta bild på känslor och tankar som många människor identifierar sig med. Jag ville visa att vi är mer lika varandra än vad vi tror. Jag ville bekräfta. Tavlorna snurrade på Brunogallerian i en hel vecka. Jag berördes av hur många som kom förbi för att se mina verk, stötta mig och dela med sig av sina tankar kring mitt event. Jag berördes av alla mail som skickades där jag bekräftat någon annans historia. Jag berördes i mängder. Jag kom dessutom underfund med att folk är mer intresserade av konstnären än själva konstverket i sig. Frågor man har fått har mer handlat om vem Maryam är och varför hon gör det hon gör. Det kan jag dock förstå. Ett konstverk kan vara vackert att titta på men jag skulle också vara nyfiken på vad som försigår i en konstnär när han/hon skapar. Man vill veta inspirationen, idén och syftet bakom.
Fredagsgäst på SR Metropol
Alla talangerna i Generation7. www.generation7.se
Två av kuberna till mitt Het, fet eller jävligt normal- event
Kvällen innan event riggades allting upp!
Tiden efter vernissaget har varit fylld med nya utställningar, samarbeten och nya krafter. Jag ordnade 4 nya utställningar, höll i workshops, började ge mig in i textilindustrin, var delaktig i välgörhentsgala och skapade nya kreativa nätverk. Jag tänker inte gå in i detaljer hur dessa samarbeten ser ut idag för dels har jag redan skrivit om dem för inte sålänge sedan och vissa är aktuella idag. Jag har nu arbetat som konstnär sen 10 månader tillbaka och det känns underbart. Dock kan jag sakna arbetsrutiner man brukar ha från ett vanligt arbete. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag gör faktiskt det.
Skänkte en av mina alster till en välgörenhetsgala för att samla in pengar för de drabbade offrena i Wan.
Jag ställde ut några av mina verk i PUB gallerian
Jag uppmärksammades i Aftonbladet
Jag designade åt Universalpixel.se
Filmar för sångfågeln Aleks video ”Hoppas”
Höll i workshop i bild för ungdomar på LAVA
En av många artiklar som skrevs om mig.
År 2011 har varit en riktigt hit! På nolltid har jag gjort och upplevt saker jag bara drömt om. Men jag har kämpat och trott på det jag har gjort. Har man dessa två egenskaper, plus lite kreativitet så kommer man någonstans, jag lovar.
Clothes-in-the-making
Vernissaget på Mandala Café gick superb! Mysigt ställe och mysiga människor droppade förbi.Mina tavlor hänger kvar där, minst en vecka till. För er som inte kunde komma i torsdags, sväng förbi där i dagarna och kika!
Nu ligger mina designs för Universalpixel uppe på deras hemsida.
http://www.universalpixel.se/maryam-aljaderi/
Jag har valt ut ett antal tavlor där motivet har kommit att bli tryck på t shirts. Alla plaggen finns för både dam och herr för en billig slant! Man kan dessutom köpa mina tavlor online på hemsidan som också kommer att uppdateras kontinuerligt med nya tavlor hela tiden. Jag tycker att det blev jättefint och det känns skoj att få prova lite nytt. Har alltid velat in i klädesindustrin och jag har många nya idéer på gång!
Såhär ser ett av plaggen ut. Detta motiv kommer från tavlan Justice som var en av tavlorna som skapades till mitt Generation7 projekt. 
Nästa år börjar jag arbeta för Amnesty International en period. Jag fick ett erbjudande som jag bara inte kunde tacka nej till. Jag har ju valt att satsa helhjärtat på konsten men det bästa är att jag kommer att få arbeta just kreativt med kampanjer och projekt självständigt för Amnesty. Även också med ungdomar. Hur bra? 2011 har varit fantastiskt, nu kör vi 2012!
Bjuder på lite halvdåliga bilder från vernissaget. Togs med min mobilkamera, plus att jag inte var riktigt sugen på att fota, ville hellre mingla so sorry!
